Ögonlocksplastik på hundar med så mycket skinn att det skadar ögonen, nosoperationer, avlivning av schäfrar som inte kan gå. Det är veterinärernas vardag.

– Vi ser avarterna hela dagarna här och vi tar konsekvenserna. Det är så jäkla onödigt. Ur veterinär synpunkt är det otroligt upprörande, säger Suzanne Sandquist, veterinär och vd på Kalmar djursjukhus.
Hon och många med henne såg söndagens dokumentär och filmen har varit det stora ämnet i fikarummet sedan dess. Suzanne Sandquist menar att det ser något bättre ut i Sverige, men det är långt ifrån bra. Sluttande ryggar på schäfrar som avlas fram av estetiska skäl på bekostnad av hundens förmåga att gå är bara ett exempel.
– Det är inte ju ens vackert. Och bassethunden. Där tycker jag fortfarande att det inte är så mycket bättre i Sverige än någon annanstans. De har så långa öron så de snubblar på dem.
Att det inte skulle förekomma inavel på svenska kennlar håller hon inte alls med om. Det har bara ett finare namn, linjeavel, och är mycket vanligt bland uppfödare, menar Suzanne Sandquist. Hon tycker att de som ska bearbetas för att få till stånd en förändring för friskare hundar är utställningsdomarna. Så länge som sjuka men ”rastypiska” hundar får utställningsmässiga fördelar gentemot friska tror hon inte att problemen kommer försvinna.
Den hjärnsjukdom som kan drabba Cavalier spaniel har hon sett fall av även i Kalmar. Det kallas för cavalierklåda eftersom hundarna kliar sig väldigt mycket på den sida av huvudet som de har ont.
Det hon tycker är bra i Sverige jämfört med i England är att problemen inte sopats under mattan. Men hon tycker inte att det gjorts tillräckligt.
– Vi veterinärer har påtalat avelsproblemen under många år. Det är otroligt upprörande att hundavel sker på bara utseende i stället för funktion.