Lantbrukaren, numera mer som assistent åt sonen som tagit över, före detta LRF-basen, kyrkosångaren med mera Sune Johansson i Brogård, har skrivit memoarer.

Mot bakgrund av hans många engagemang och mångsyssleri är det lätt att förvänta sig en tung lunta, i alla fall minst ett par hundra sidor.
Men så är det inte. Sune Johansson, van att leda, styra och ställa har sammanfattat och styrt in sina 80 händelserika år på 33 sidor.
– Jag tyckte att jag skulle det. Man ska orka läsa, då får det inte bli för långt, säger Sune Johansson och ler lite.
Tema i memoarerna, som han skrev på söndagar, för ”det kommer ingen tidning då” är att hela livet är att välja.
Första valet var att bli lantbrukare. Kanske påverkade prästen honom.
– Kyrkoherden sa, att jag som var så begåvad inte skulle bli bonde. Jag skulle inte gå i den skitna jorden. Då blev jag arg, jag gillade inte att han sa så. Jag tänkte, man kunde både jobba med annat och vara bonde.
Och så har det blivit, hela livet. Sune utbildade sig på Ingelstads lantmannaskola.
Som ung var han aktiv i Sveriges landsbygdsungdom, nykterhetsrörelsen, han var scoutledare. Han hade intresse för bokföring och räkenskaper.
Ganska snart, när han övertagit föräldragården, blev det politiska intresset allt större. Han valde att engagera sig som förtroendevald i Västra Torsås kommun. När fadern lämnade kommunalnämnden blev Sune med där också.
–?Men jag var mycket hemma när barnen var små, under 50- och 60-talen, säger han.
Sex barn har fötts i den Johanssonska familjen. Sune tyckte om att dansa, han dansar fortfarande ett par gånger i veckan, och träffade åtskilliga damer på dansställena. Till slut bestämde han sig för Gunnel, skriver han i memoarerna.
– Jag har skrivit memoarerna mest för barnen, så att barnbarnen ska ha ett minne och veta vilken farfar de hade, säger han och ler igen.


Annars handlar
inte memoarerna så mycket om familj som om utvecklingen inom lantbruket och lantbrukspolitik. År 1977 blev han LRF:s länsordförande. Ett av de bästa minnena från den tiden är då tusentals skogsägare samlades i Växjö Folkets park för att protestera mot skogspolitiken. Han hade också många engagemang i Arla.
Nu är de flesta uppdrag lagda på hyllan. En del har han kvar, SPF:s länsförbunds valberedning, han är revisor åt föreningar och sonens bokföring upptar en hel bokhylla på kontoret. Och han sjunger i kyrkokören och dansar så mycket han hinner.
– Och så är jag faktiskt aktiv orienterare. Jag tänker mig att jag ska vara med i O-Ringen i år också. Numera har jag gått över till precisionsorientering, då går man en bana med fyra kontroller och fyra skärmar vid varje. Man ska se vilken som är den rätta, det kan vara rätt besvärligt, säger Sune Johansson.