Perioder med få saltvattenpulser in i Östersjön från Västerhavet och människans utsläpp gör att syrebristen och de döda bottnarna förvärras.

I torsdagens tidning skrev vi om den alarmerande SMHI-rapporten om ökningen av döda bottnar i Östersjön, och behovet av en gemensam förvaltning, en ”trädgårdsmästare” för Östersjön.
Professor Per Larsson på Högskolan i Kalmar är specialist på fisk. Han beskriver läget så här med anledning av SMHI:s rapport om det sämsta syresituationen i Östersjön på årtionden:
– Algblomningarna ökar, sedan faller döda alger ner till bottnen och när de ruttnar går det åt mer syre.
En storm under rätt förutsättningar sätter i gång en långvarig process.
– Vattnet måste passera ett grunt område vid Limhamn, sedan är det som en flod som sakta rör sig in över Östersjöns botten. Samtidigt trycks gammalt vatten ut ur Östersjön, säger han.
Nettoutflödet kan vara lika stort som flödet i Missisippifloden i USA.
Uttrycket döda bottnar är ändå inte helt korrekt.
– Det finns fortfarande massor av liv, men fisken kan inte leva där, säger Åke Hagström.

FAKTA
1993-1994 skedde det senaste riktigt stora inflödet av friskt, syresatt, salt vatten skedde från Västerhavet till Östersjön i samband med storm.
I höstas gjordes personal på den oceanografiska avdelningen i Göteborg en av de mest omfattande undersökningar som utförts av SMHI. Totalt besöktes 118 stationer och ungefär 900 syrgasprover analyserades.
Syresituationen i Egentliga Östersjöns djupvatten var fortsatt mycket dålig. Utbredningen av helt syrefria bottnar påverkade av svavelväte var den största som noterats under perioden 1960 till 2008. Syrefria områden påträffades i stora delar av Västra, Östra och Norra Gotlandsbassängerna, bland annat utmed östra Öland, och akut syrgasbrist påverkade nästan hälften av bottnarna i området.
Källa: SMHI