Kan en katastrofal händelse sluta gott? Det här är berättelsen om en alldeles vanlig dag i maj i Färjestaden som övergick till en katastrof men nu har fått ett mirakulöst slut.

Det är den 18 maj. Vädret är regnigt, grått och mycket disigt. Hemma hos Margareta och Åke Trollius, i radhuset nere i hamnen i Färjestaden står ett bord dukat i väntan på gästen. Paj och sedan hembakad jordgubbstårta till kaffet. Det är parets 79-åriga väninna som ska komma, som hon brukar göra den här tiden på året.

– Klockan 12.30 hade vi bestämt och hon brukar alltid vara punktlig. Efter tio minuters väntan gick vi ut på hamnplanen som plötsligt blir full med springande människor. En ropar till oss och frågar om vi har ringt 112. Vad har hänt frågade jag och fick till svar att en bil kört över kajkanten, berättar Margareta Trollius.

Så kommer polis, ambulans och bärgningsbil, området spärras av. Margareta Trollius berättar för en polis att hon och hennes man väntar besök av en gammal vän som har en grå bil.

– Då säger polisen att det är en grå bil som försvunnit ner i vattnet.

Margareta Trollius blir fortfarande tagen av att berätta, men fortsätter:

– Det var fruktansvärt, jag förstod ju att det var hon. Det går inte att beskriva vad jag kände just då, jag minns att jag skakade. Och jag upplever alltihop igen nu när jag berättar.

Sedan kommer allmänhetens spekulationer över vad som egentligen har hänt. Det pratas om självmordsförsök, det pratas om att hon måste blivit hastigt sjuk och inte visste vad hon gjorde.

– Men vädret var väldigt dåligt, diset gjorde att land och vatten flöt samman, säger Åke Trollius.

Eftersom kvinnan är lätt handikappad kör hon, som hon brukar göra vid de här besöken hos vännerna, in med bilen på hamnpiren så hon ska slippa gå så långt. Stora delar av kajkanten är försedd med betongkuber. Men inte hela vägen. Kvinnan hamnar fel i svängen mot radhusen och kör rakt ner i vattnet.

Nu har det gått en tid, paret Trollius har fått lägesrapporter om sin väninna, som mot alla odds klarade livet. Och på onsdagen ringer deras telefon:

– Det är hon! Hon vårdas på sjukhus i sin hemstad men ringde oss och berättade att hon mår bra, hon minns inte så mycket av det som hänt, men lät glad, klar och positiv, säger Margareta Trollius.

De båda vill berätta det här för att visa att det finns lyckliga slut på dramatiska historier. Det finns mirakel.

– Och vi vill tacka alla som hjälpte till. Dykarna gjorde en heroisk insats. En privatperson, en ung kille slet av sig kläderna och dök ner i det kalla vattnet men fick ge upp räddningsplanen. Men vilket mod...