Det sägs att lite regn på brudkronan ger ett lyckligt äktenskap. Då är det bara att hoppas att lite, eller rätt mycket regn på studentmössan ger en ljus framtid.

Det började som ett strilande, godtagbart regn när studenterna promenerade genom stan tillbaka till Lars Kaggskolan för att där ”springa ut” och tas emot av nära och kära.
Sen fortsatte det med ett mer rejälare flöde. Men sånt bryr sig studenter inte om. De sken som solar.
– Det spelar ingen roll att det regnar, lyckan är på topp, sa Hanna Karlsson och Therese Kihlström, klass NV06F.
På skolgården stod paraplyerna som spön i luften bland de väntande släktingarna och vännerna som hade fullt sjå med att bemästra både paraply och kamera.
Och under sedvanligt jubel kom studenterna springande och tog sig uppför trappan till scenen som ibland gungade oroväckande under deras dansande, hoppande, lyckliga fötter.
Och under lika sedvanligt letande tog de sig sen ut på skolgården för att leta upp sina familjer för att få de sedvanliga buketterna hängda runt sina halsar.
Under tiden hade det rejäla flödet övergått i ett ordentligt ösregn, lagom till åkturen på lastbilsflak och i öppna bilar.
Men vad bryr sig färska studenter om det? Den ljusnande framtid är ju deras.