Den gula blomman är vacker där den ståtar vid ridskolan. Men om hästarna får i sig stånds kan de dö av förgiftning.
– Man är rädd att den kommer in med höet, säger hästägaren Christer Råsbäck.

Han blev själv varse om blommans giftighet när han läste en artikel om den för ett par år sen. Hästägarparet Lotta och Christer Råsbäck började då själva söka information om örten på nätet. På en sida stod det att flera hundra hästar dog om året i Storbritannien till följd av ståndsförgiftning. När Christer Råsbäck körde förbi ridhuset i Olofström i går såg han att den tomma hagen var helt gul av stånds. Han plockade med sig en för att jämföra med floraboken.
– Strimmig, fårad stjälk och så de flikiga bladen. Det stämmer, säger Christer Råsbäck och visar det exemplar han hittat utanför ridskolan.
Enligt floran är förekomsten av ståndsarter ovanlig i landet, men den kan den finnas i stort antal på sina håll i Sydsverige. Växten är väldigt lömsk, i dess naturliga färska tillstånd smakar den beskt. Men när den är torkad försvinner varningssmaken. Det farliga ämnet i växten heter pyrrolizidina alkaloider.
– Det är olika substanser som kan reagera vid dna som då ger leverskador. Vanligtvis undviker djuren växten om de har tillgång till annat foder. Men har stånds hamnat i hö eller ensilage har djuren ingen chans att välja, säger Vera Galgan på statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.
I hagen vid Olofströms ridklubb står ståndsblommorna och vajar i den ljumma sommarvinden. Som tur är djuren på sommarbete på annat håll.
– Allt kommer att rensas bort innan hästarna flyttar in igen. Egentligen borde marken brännas, men det är farligt, det är för stort område. Blommorna kommer att plockas manuellt, säger ridklubbens ordförande Zeljko Konforta.