Förstaklassarna på Åsedaskolan fick i går en exklusiv lektion i hur man bakar pizza. För undervisningen stod två lärarinnor från Italien!

Under fyra dagar har Åsedaskolan stått som värd för ett 30-tal lärare från hela Europa, inom ramen för ett så kallat Comenius-projekt. Projektet går ut på att knyta kontakter och band mellan olika kulturer runtom i Europa.
I går kväll avslutades besöket med något typiskt svenskt; närmare bestämt med midsommarfirande i hembygdsparken i Mörtelek. I dag reser lärarna till sina respektive hemländer.
Antonella Fraccalvieri och Cristina Daneri jobbar som lärare på en skola i italienska Turin. Till besöket i Åseda hade de tagit med mozzarella och tomatsås från hemlandet och igår bakades det äkta italiensk pizza i köket på Åbackens förskola.
Viss språkförbistring rådde i köket. De italienska lärarna kunde inte prata engelska, så konversationen med elever och barn blev inte så omfattande. Men teckenspråk och glada leenden fungerar över alla gränser och därför gick lektionen trots allt att genomföra. Och alla elever fick hjälpa till att kavla och att fördela garneringen.
– De hade gjort ett recept med bilder, berättade Ann-Christin Svensson, lärare på Åbacken.
De båda kompisarna Ebba Moln och Ronja Karlsson väntade på att få smaka.
–?Det var kul att baka pizza. Vi brukar baka hemma också.
Medan en del lärare hade lektioner med olika klasser, för att sprida kunskap om sitt hemlands kultur, satt övriga i en grupp som utvärderade vad som hänt inom Comenius-projektet så här långt och planerade det som ska hända framöver.
En av deltagarna i konferensen i Åseda var Caroline Smethurst, som jobbar i klass 4-5 i en grundskola i Ashhurst Wood, ett mindre samhälle i Sussex.
–?Jag visste inte så mycket om den svenska skolan innan jag kom hit, men jag har förstått att det finns väldigt många likheter, konstaterade hon.
Men det finns också skillnader.
–?Hos oss går alla elever från nio på morgonen till halv fyra på eftermiddagen, ingen slutar vid lunchtid. Och lärarna undervisar i alla ämnen. Skoluniformerna är naturligvis en påtaglig skillnad, och jag tycker att det är bra att vi har det systemet. Ungarna gillar visserligen att klaga på sina uniformer men innerst inne gillar de dem. Det är väldigt smidigt att inte behöva tänka på mode och på vilka kläder man ska ha på sig när man går till skolan.