Åsa Johansson och Anna Nilsson valde att utbilda sig i Umeå, drygt 100 mil från hemtrakterna på Öland.

– Dialekten gör mycket, det är en sådan härlig touch av norrländska överallt, säger Anna Nilsson.
Det kändes som att åka tillbaka i tiden. Att lämna ett soligt Kalmar med vårsopade gator, för att 15 timmar senare se snön ligga vit på fälten strax innan tåget rullar in i Umeå. Under de sista dagarna av april är det barmark i stan, det är bara smutstäckta snöhögar som fortfarande trotsar våren. Värmen är på gång och ljuset är redan här. Skönt, tycker Åsa Johansson och Anna Nilsson.
– På vintern är det mörkt nästa dygnet runt. Efter att man har gått i mörkerseende så länge är det en boost nu när ljuset och sommaren är på gång, säger Åsa Johansson som hamnade i Umeå av en slump.
När hon sökte polisutbildningen trodde hon inte att hon skulle komma in första gången, därför numrerade hon aldrig alternativen Umeå, Stockholm eller Växjö.
– Först var jag inställd på att försöka byta utbildningsstad. Min pappa fick en stroke några månader tidigare, därför ville jag inte flytta så långt. Men han tyckte att jag skulle åka och nu i efterhand har jag mycket att tacka honom för, det har varit en underbar tid i Umeå, berättar Åsa Johansson.
Umeå var inte heller något självklart val för Anna Nilsson, som tidigare pluggade i Malmö. Åsa rekommenderade staden och sjuksköterskeprogrammet hade gott rykte, därför blev det flytt norrut.
Vad är det då som är unikt med ett bo i Umeå? I första hand tycker tjejerna klimatet – den norrländska luften, sommarens ljus och vinterns snö och mörker. Men också friluftslivet i norr.
– Man blir mer hälsosam här! Många är friluftsintresserade, det känns som om alla har en stuga i fjällen och så jagar de och har renskav och älg i frysen, säger Anna Nilsson och berättar leende vidare om att det ibland på vintern dyker upp en skidåkare från skogen som korsar cykelvägen.
De har fått uppleva att det har legat mer snö på marken än vad de själva är långa, ihoprullade pizzor och att jätteskockar med renar stoppar trafiken. Båda trivs väldigt bra i Umeå och tror att den utbyggda järnvägen som ska vara klar nästa år kommer att stärka Umeå ännu mer som studentstad. De drygt 100 milen hem till Öland känns ibland lång, men har också gjort dem självständiga.
– Det finns liksom ingen som kommer och hjälper till, här får man knepa och knåpa själv för att lösa problem som dyker upp, säger Anna Nilsson.
– Jag tycker det har varit perfekt att plugga här uppe, ett väldigt bra tillfälle att få se norra Sverige, säger Åsa Johansson som efter examen i juni lämnar Umeå för en aspiranttjänst i Östergötland.