1.

Få ner ungdomsarbetslösheten från rekordhöga 30,1 procent.

2.

Göra Sverige mer attraktivt för utländska forskare och experter

3.

Reformera las och få i gång avtalsförhandlingarna..

4.

Säkra tillgången på riskkapital för små bolag.

5.

Få fler nystartade bolag på banan.

6.

Göra det enklare och billigare att anställa.

7.

Starta fler kluster där forskning, utveckling och produktion samordnas.

8.

Hantera Vattenfalls och LKAB:s framtid.

Överbeskattade pensionärer, arbetslösa ungdomar och stressade minkar har – något oväntat – blivit tre nyckelgrupper i valrörelsen 2010. De stora ideologiska skiljelinjerna mellan partierna är nedtonade när den borgerliga alliansen varken utlovar radikala skattesänkningar eller kraftiga nedskärningar i de offentliga kostnaderna samtidigt som det rödgröna regeringsalternativet går till val med sänkt moms för tjänsteföretag och lägre arbetsgivaravgift vid nyanställning.

”Jag tycker att tillväxten borde diskuteras mycket mer i årets valrörelse. För att vi ska trygga välfärden krävs en systematisk utveckling av företagen och en insikt om att industriell varuproduktion är grunden till ett konkurrenskraftigt näringsliv”, säger Stefan Löfven, förbundsordförande för IF Metall och styrelseledamot i LO.

Metallbasen, som också sitter i Exportrådets styrelse, brukar räknas till de socialdemokrater som står till höger i näringspolitiska frågor. Han menar att Alliansen i allmänhet och näringsminister Maud Olofsson i synnerhet har abdikerat från sitt ansvar som samordnare och pådrivare i näringslivets stora framtidsfrågor.

Stefan Löfven är kritisk mot att Alliansen lagt ner branschprogrammen med strategiska investeringar och kontinuerlig dialog mellan företag, fack och regering.

Han menar att Alliansens låga intresse för industri, det som traditionellt sett varit motorn i svensk ekonomi, avspeglar sig på arbetsmarknaden.

Under krisen har företagen slimmat personalstyrkan, pressat upp marginalerna och höjt produktiviteten. Fortfarande ligger arbetslösheten kvar på höga 9,5 procent medan ungdomsarbetslösheten är på rekordhöga 30,1 procent.

Lagom till valet har Anders Borg höjt prognosen för de kommande åren och räknar med att Sveriges BNP växer med 4,5 procent 2010 och med 4,0 procent 2011. Samtidigt sjunker arbetslösheten till 8,5 procent i år och 8,0 nästa år. I reda tal betyder det 30 000 fler sysselsatta personer 2011.

Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv och tidigare riksbankschef, menar att finansministern ropar ”faran över” lite väl tidigt. De svenska statsfinanserna är visserligen starka, men den underliggande tillväxten är i själva verket ganska blygsam eftersom lagernivåerna i industrin är så höga. Samtidigt hopar sig de ekonomiska orosmolnen utanför våra nationella gränser. Den senaste statistiken indikerar att USA kan vara på väg mot en lång period av låg tillväxt och deflation i stil med situationen i Japan under 00-talet.

Urban Bäckström menar att valrörelsen borde handla mer om det som skapar resurser och mindre om fördelning av resurser.

”Vi vet att de nya jobben inte skapas inom offentlig sektor, de måste komma i det privata näringslivet. Där är situationen allvarlig. Sedan 1950-talet har det netto inte tillkommit några arbetstillfällen i Sverige.”

Anders Borgs hantering av den ekonomiska krisen har stärkt honom och Moderaterna. Men det har inte bara skett på Socialdemokraternas bekostnad, utan i hög grad också Centern. Maud Olofsson har tagit positionen som småföretagarnas och entreprenörernas minister i regeringen. Lägre arbetsgivaravgift, las-reformer och regelförenklingar har drivits av näringsdepartementet.

”Näringsdepartementet har drivit på tillväxtarbetet rätt bra, men en del reformer har stoppats upp av finansdepartementet medan andra tonats ned av Moderaterna”, säger Johan Hammarqvist, ledarskribent på centerpartistiska Norra Skåne.

Sänkt arbetsgivaravgift med 5 procent, ökade bidrag till kvinnligt företagande och undantag i revisionsplikten för småbolag är några förslag som initierats av näringsdepartementet men stoppats i malpåse av finansdepartementet. Samtidigt har Almi fått ökade anslag, egenavgifter och arbetsgivaravgifter sänkts och företagens medförsäkring av sjukpenningen slopats.

”Den nuvarande regeringen har genomfört en rad reformer som stöttat tillväxten och jag tycker att Centerpartiet har varit modigt i energifrågan. Samtidigt tycker många av våra medlemmar att det borde skett fler reformer under mandatperioden”, säger Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv.

Han pekar inte helt oväntat ut skattetrycket i allmänhet och värnskatten i synnerhet som en fråga som borde står högt upp på alliansens att-göra-lista om den vinner valet. En annan är en reformerad arbetsrätt. Även från LO-håll kan man tänka sig att reformera arbetsmarknaden.

”Men det är inget som regeringen ska styra utan något som arbetsmarknadens parter kan sköta själva i avtalsförhandlingar. Det behövs ett nytt Saltsjöbadsavtal, men samtalen måste ske utifrån kollektivavtalsmodellen”, säger Stefan Löfven.

Las-reglerna är en svårknäckt nöt för den borgerliga regeringen. Näringslivet vill se en uppluckring i lagstiftningen och fler undantag från turordningsreglerna enligt en dansk flexicurity-modell där det är lättare att göra sig av med anställda men med betydligt högre ersättningsnivåerna än i dag. Samtidigt arbetar Moderaterna för att tona ner stämpeln som högerspöken genom att värna den svenska modellen med kollektivavtal och trygga anställningsförhållanden.

”Tillverkningsindustrin är ryggraden i Sveriges ekonomi och vi behöver utveckla den så att den blir ännu mer högteknologisk och konkurrenskraftig. Vi inom industrifacken har ägnat de senaste fyra åren åt att få till stånd en dialog med regeringen kring de här frågorna, men den verkar inte vara intresserad.”

Det är inte första gången som LO försöker blåsa nytt liv i ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter. Senaste skedde det 2003 när Pär Nuder initierade de så kallade tillväxtsamtalen.

Å ena sidan efterlyser Stefan Löfvens och hans kolleger inom industrin en offensiv industripolitik. Å andra sidan pekar det mesta på att tillväxtkritiska Miljöpartiet skulle ta greppet om näringsdepartementet vid en rödgrön valseger.

Språkröret Peter Eriksson har profilerat sig i debatten om företagande och näringspolitik. Miljöpartiets näringspolitiska program går på många sätt stick i stäv med de reformer som tillverkningsindustrin efterfrågar. Bland annat föreslår Miljöpartiet avvecklad kärnkraft, höjd koldioxidskatt och sänkt moms för tjänsteföretag. Situationen med näringslivsfrågorna illustrerar tydligt det dilemma som Socialdemokraterna och LO ställts inför när man valt att alliera sig med Miljöpartiet. Med Miljöpartiet i Rosenbad hoppas Socialdemokraterna kunna bilda en majoritetsregering. Samtidigt innebär det sannolikt att Socialdemokraterna och LO måste omformulera hela sin industri- och näringspolitik.

Ännu en gammal socialdemokratisk paradgren skulle därmed glida Mona Sahlin, Thomas Östros och Tomas Eneroth ur händerna. Den första – ordning och reda i statsfinanserna – har man redan förlorat till det blåa laget.

Socialdemokraterna, med Thomas Östros och Tomas Eneroth i spetsen, har tvingats byta taktik i kritiken av den borgerliga finanspolitiken. I början av mandatperioden gick kritiken ut på att Alliansen äventyrade statsfinanserna genom att driva igenom ofinansierade skattesänkningar i riksdagen. Nu går kritiken i stället ut på att regeringens politik inte skapat några nya jobb. 2006 utlovade Moderaterna 500 000 nya jobb vid en borgerlig valvinst. Fyra år senare har antalet arbetslösa ökat med 100 000 personer.

När Sverige nu går in i en fas av stark tillväxt sker det utan en dramatisk förändring i sysselsättningen. Samtidigt pekar färska siffror på att Maud Olofssons regelförenklingar och sänkningar av arbetsgivaravgifterna inte gett något större effekt. Stocken av småföretag växte mindre de senaste fyra åren än under den föregående mandatperioden.

Från november 2006 till dagens datum har tillväxten av småföretag varit 3,7 procent. Under perioden 2002–2006 ökade däremot antalet småföretag med 8,9 procent. Däremot kan Maud Olofsson och hennes regeringskolleger ta åt sig äran för att antalet företag med 10–49 anställda har växt med 10 procent, att jämföra med 5,6 procent under Socialdemokraternas mandatperiod. n